Nu, efter flera jobbiga stunder, har jag bestämt mig för att ta tummarna ur och kolla upp varför jag får så förskräckligt ont i mitt vänstra öga. Smärtan kommer och går som den vill och det pulserar något hemskt. Kollade lite på internet och det kan eventuellt vara Hortons huvudvärk. Och om så är så lär jag förmodligen får leva med det. Inte så mycket man kan göra åt det förutom att vänta tills man är 65 år då det tydligen ska försvinna. Woho 45 år kvar! Erh... fördelen är väl att Hortons kommer periodvis typ två gånger om året. Men det är inte okidoki vad det än beror på.

Först och främst; idag gick jag till komvux och pratade lite snabbt med studie och yrkesvägledaren. Han bad mig komma tillbaka om två veckor (då saker och ting var "lite röriga" so to say) och då skulle han anmäla mig till den här distanskursen i Historia 1b. Därefter skulle det ta ungefär 1½ vecka och sedan skulle kursen vara igång. Det lilla roliga här är att kursen i så fall börjar runt den 8:de september. Samma dag som jag ska börja i Liv i Livet och två dagar efter att vi (förhoppningsvis) har hämtat hem lille Frankensam. Allt händer på en och samma gång haha.

Just nu är jag så extremt stressad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. När jag var ute med hundarna nyss så fick jag litet av ett "mental breakdown". Den ene skulle åt det ena hållet och kissa medan den andre stressade på framåt. Yikes, jag redde verkligen inte ut det utan fick släppa (kasta) ifrån mig kopplena och försöka fokusera på att bara andas ett litet tag. Gick väl sådär. Men det är förmodligen den här stressen som har skapat min magkatarr/stressmage. And to be honest så vet jag inte ens varför jag är stressad. Allt är ju så gott som uppklarat? Just nu kan jag ju bara slappna av och vänta på att tiden ska flyta iväg. Men jag kan verkligen inte slappna av. Jag kan inte släppa allt utan sitter och stressar utan anledning. Oh god.

Nu ska jag dock ge det ett försök. Bort med datorn, fram med ett pussel, en stor kopp te och sedan ska alla harry potter filmer få rulla på i bakgrunden under tiden. Reder det sig inte så dör jag nästan.

En av mina favoritbilder hittills (även om det är på en hundrump haha).
  

Well then. Jag fick tydligen inte plats i Liv i Livet-gruppen som skulle börjat nu den 18:de, men de har tydligen reserverat en plats åt mig i gruppen som börjar den 8/9 istället. Bittert men så är det. Fram till dess tänker jag lägga lite mer vikt åt att få mig den där distansutbildningen som jag lite smått har tjatat om haha. Anyway.

Nu har ytterligare en filmkväll avverkats, den här gången hann vi gå igenom hela nio filmer. För sakens skull ska jag försöka rabbla upp filmerna i ordningen vi såg dem. P.g.a den dåliga kvalitén på min hjärna så kan det bli lite fel här och var, men well well.

- Venom
- The Nun
- The Crazies
- Tales From The Darkside
- The Gathering
- The Reaping
- Pulse
- Shrooms
- Prowl

För en gångs skull blev det en filmkväll med endast skräckfilmer. Vilket dels berodde på att det återigen trasslade till sig med Emmas hårddisk. Anyway så var vissa av filmerna bättre än de andra and yes, det var en del WTF-moments.

Nu har jag dessvärre ringt och sagt upp både ridningen och stalltjänsten. I och med att vi har en valp på gång, att jag ska gå Liv i Livet 4 dagar i veckan (9:30 - 14:30) och eventuellt läsa på distans så blir det inte mycket tid över till annat. Skulle jag ha fortsatt med ridningen hade jag behövt försumma Frank (Sam) ytterligare, vilket inte är det bästa när han är så ung. Så vissa prioriteringar behövde göras, tyvärr. Men vi får väl komma och hälsa på i stallet när han har blivit tillräckligt gammal. (:

+ jag har idag betalat in tingningsavgiften på lille Frank (Sam) så fort uppfödaren har sett pengarna så skickas ett "kontrakt" och lillemannen är så gott som min.

- jag har åkt på magkatarr, yey me.

Idag har jag ringt till en helt främmande människa... och jag dog inte! Wihu! Det är säkert inte överdrivet roligt för någon att prata med främmande människor men för mig så är det här a big deal. Förmodligen är det medicinen som bidrar med sitt även om jag har slarvat en hel del på sistone. I och med detta så kan jag försöka se lite ljusare på framtiden. Det är en hel del som är på gång just nu och att vissa av mina "problem" börjar lätta kan ju bara vara positivt. Efter att ha slösat bort livet genom att bara sitta hemma i nästan två år så kan jag äntligen börja ta tag i livet igen. Yikes, jag behövde verkligen den där kicken av att ringa till någon jag inte vet vem det är. Speciellt med tanke på vad det där samtalet handlade om. c:

Nu sitter jag bara och väntar på brevet från Komvux och något från Liv i Livet så jag vet när jag ska pallra mig dit. Hurr hurr.