Idag har jag ringt till en helt främmande människa... och jag dog inte! Wihu! Det är säkert inte överdrivet roligt för någon att prata med främmande människor men för mig så är det här a big deal. Förmodligen är det medicinen som bidrar med sitt även om jag har slarvat en hel del på sistone. I och med detta så kan jag försöka se lite ljusare på framtiden. Det är en hel del som är på gång just nu och att vissa av mina "problem" börjar lätta kan ju bara vara positivt. Efter att ha slösat bort livet genom att bara sitta hemma i nästan två år så kan jag äntligen börja ta tag i livet igen. Yikes, jag behövde verkligen den där kicken av att ringa till någon jag inte vet vem det är. Speciellt med tanke på vad det där samtalet handlade om. c:

Nu sitter jag bara och väntar på brevet från Komvux och något från Liv i Livet så jag vet när jag ska pallra mig dit. Hurr hurr.